Hälsa

Rasen har ungefär samma sjukdomspanorama som övriga brukshundar i relativt låg frekvens. Sjukdomar som förekommer i rasens hemland/ursprungspopulationen i en omfattning av 4 % och neråt i fallande skala är t.ex.; katarakt, bettfel och tandförluster, autoimmuna sjukdomar, HD, Epilepsi, iris colobom, tumörsjukdomar och allergier. Sjukdomarna PPM (persisterande pupillmembran), felväxande ögonhår, kryptorchidism och CEA förekommer i mindre omfattning än 1 % vilket får anses som mycket lågt.

Vad gäller ögonproblem finns i dagsläget inga hälsoprogram för i rasen förekommande ögonsjukdomar. I dagsläget motsvarar inte frekvensen diagnosticerade ögonproblem något behov av ett hälsoprogram. Det är däremot av vikt att kartlägga det faktiska läget i den svenska populationen då t.ex katarakt räknas som en av de vanligaste ärftliga rassjukdomarna i hemlandet. Officiella uppgifter vad gäller ögonlysningar är endast säkert tillgängliga från slutet av 1990-talet. Andelen valpar vilka ögonlyses avseende CEA innan 10 veckors ålder är mycket hög (95-100%). Avelshundar har ögonlysts inom ett år före användande i avel i samma frekvens. Icke avelshundar ögonlyses i mindre omfattning i vuxen ålder och många tyvärr redan i ettårsåldern. Det är därför osäkert hur stort problemet med t.ex. katarakt är då det är ett känt faktum att katarakt i rasen oftast debuterar under andra levnadsåret. Bland de hundar som ögonlysts senare än i två-treårsåldern är dock frekvensen ögonproblem mycket låg.
Hunddata använder fyra indelningar av katarakt: total, bakre polär, främre Y-söms- och övrig partiell katarakt (ÖP). De två senare är inte avelshindrande och inte bevisat ärftligt.

HD - problemen inom rasen är som tidigare nämnts begränsade. Rasen ingår som brukshund i SKK:s hälsoprogram med krav på känd HD-status för registrering av avkommor. Det finns bland uppfödare, ägare och valpköpare en mycket positiv och medveten inställning till röntgen av hundar och att HD- belastade hundar ej ska användas i avel. Från 1993- 2001 var kravet känd HD för registrering av avkomma. Under den perioden förekom inga kullar efter HD- belastade föräldrar, ej heller senare.

AD-förekomsten inom rasen är även den begränsad och i USA anses problemet vara sällsynt. Det har i rasen inte påvisats framdelshälta som återkommande problem. Anledningen till den relativt höga röntgenfrekvensen på armbågar är sannolikt en överföring av ägares röntgenvanor från andra bruksraser. Rasen har inget av SKK fastställt hälsoprogram mot sjukdomen, och behov av något sådant finns i dagsläget inte. Eventuell röntgen av armbågsleder görs på frivillig basis. I hälsoenkäten som utförs under våren 2004 finns riktade frågor för att utvärdera om framdelshälta är ett förekommande problem inom rasen samt om hundar vilka radiologiskt diagnosticerats med AD besväras av förändringarna. Med utgångspunkt från denna information kan diskussion om eventuellt behov av strategi diskuteras. I USA rekommenderas röntgen för AD av hundar som uppvisar återkommande framdelshälta samt hundar närbesläktade med kända dysplaster.
Källa: SASK RAS

Det går att testa om din hund bär på generna för Hereditary Cataract (HC ) hos Animal Health Trust
Det är ett enkelt salivprov som kostar c.a 900 SKR Swab-kit och instruktioner går att skicka efter på deras hemsida.

En annan ärftlig gendefekt som en del Aussies kan bära på är MDR1 som gör din hund överkänslig mot vissa läkemedel. Det går också att testa om hunden har den mutationen på Veterinary Clinical Pharmacology Lab  kostnaden är c:a 500 SKR
Mera om MDR1 och vad det handlar om.
Lista på mediciner som Aussies kan vara överkänslig mot.

Det är osäkert hur Epilepsi ärvs ner. Det här svaret fick jag av Bryan Mclaughlin på Animal Health Trust 2009-12-31, de är ledande inom forskningen på epilepsi.

Det finns två typer av epilepsi, primär och sekundär. Sekundär kan bero på tex ett trauma eller andra saker, och är inte ärftligt. När man inte kan hitta nåt som orsakar epilepsin så lutar det mer mot en sjukdom, och då verkar det peka mot att vara ärftligt  för man kan se det via ålder när det börjar, ras och släktingar. Men man kan aldrig genom diagnos veta om det är primär eller sekundär trots att bevisen pekar mot ärftlighet när allt annat har kollats och de inte har hittat nåt.
Det ultimata målet är att kunna få fram ett genetiskt test men än så länge är vi inte helt säkert hur nedärvningen fungerar. Det är omöjligt att säga hur länge det tar innan vi kan få reda på hur epilepsin fungerar genetiskt. Vi  är tyvärr rätt långt ifrån att få fram ett test.

Skulle det vara lika enkelt att fastställa som ärftlig katarakt eller MDR1, där de bara söker den gen som ärvs ned, så skulle det redan finnas en DNA test för epilepsi också. 
Hoppas de snart får fram en DNA-test så vi får kontroll på den primära epilepsin.

Pelger-Huet Anomaly (PHA) - är en ofullständig dominant gen. Hundar med endast en gen är nästan alltid friska, men om de paras med en annan heterozygot, kommer ungar som får två PHA gener resorberas, bli dödfödda eller dör kort efter födseln.
PHA är ett uppfödarproblem, snarare än ägarens, eftersom det sällan påverkar hälsan hos en hund men leder till små kullar eller förlust av nyfödda. Det finns ett blodprov för att screena för det.

Första hjälpen för hundar